1.1 Inledning
Med denna uppsats avser jag att analysera filmen Sybil utifrån det psykodynamiska perspektivet och beteendeperspektivet. Filmen som är baserad på en sann historia om Shirley Ardell Mason, skildrar en ung kvinna vid namn Sybil vars traumatiska barndom lämnat henne med en dissociativ identitetsstörning. I denna uppsats ska jag ta reda på ursprung, vidhållande och bot, samt eventuell terapi som skulle kunna tillämpas för den mentala störning som tas upp i filmen. Jag ska även undersöka tillkortakommanden och risker med de båda perspektiven, samt granska kortsiktig och långsiktig lösning på detta. Slutligen ska en kort jämförelse fattas.
2.1 Utredning
2.2 Det psykodynamiska perspektivet
För att förstå ursprunget till Sybils psykiska problem bör man blicka in i hennes barndom. Sybil växte upp i en till skenet vanlig amerikansk familj. Hennes far var en hårt arbetande och djupt kristen man, som älskade sin dotter högt. Modern däremot var inte den föräldern som ett barn bör bli uppfostrad av. I själva verket framstår det att modern själv hade allvarliga psykiska problem. Hon hade svårt att kontrollera sina impulser, och då i synnerhet sin aggression. Ur ett psykodynamiskt perspektiv kan man formulera detta som att hennes överjag, hennes samvete, inte var kapabel att tränga bort de driftimpulser som detet utgjorde. Anledningen till detta går bara att spekulera om, men en möjlighet är att modern i hennes egna barndom inte lärt sig att handskas med dessa drifter eller att hon genomgått en mycket traumatisk upplevelse som lämnat henne i denna psykiska ohälsa. Sybils mor förgrep sig ofta på sin dotter, både genom trakasserier och med fysiskt våld, något som han inte märkte av, eller snarare inte ville märka av. Här framgår det således att fadern vägrade att acceptera sin frus psykiska tillstånd trots alla de skador och upprepade sjukhusbesök som dottern fick genomgå, vilket är tecken på förnekelse eller bortträngning.